Igår var det tänkt att h*n äntligen skulle komma till världen, men så blev det inte. Det förvånade mig att jag skulle bli påverkad av det överhuvudtaget. Antar att jag omedvetet har ställt in mig på att det skulle hända just den dagen. Nu är jag otroligt otålig och vill bara att miraklet ska bestämma sig för att komma ut. Så tråkigt att bara vänta.

Från och med nu ska jag bortse från vilken dag det är och bara fokusera på att det är nära, och för varje minut som går kommer jag närmare mötet med den lilla varelsen i min mage. 

Ta hand om er!